Igår efter promenaden som var väldigt lugn och vi kom hem och det gått en timme kanske så fick Älsa ont, hon pep till när hon la sej. När hon pipit till en andra gång ringde jag Strömsholm för att höra om jag fick sätta henne på Rimadyl, men hon som svarade tyckte att jag skulle avvakta ifall det var en sträckning och det är klart att det hade ju inte jag tänkt på att det faktiskt kunde vara en "vanlig" sträckning! Men nu vet jag att det inte kan vara en sträckning...inatt har varken hon eller jag sovit knappt nåt alls, halv 4 ville hon ut så jag gick med henne ut..det ÄR den förbannade ryggen som spökar, hon har ont när hon ska lägga sej och vända sej och är väldigt stel i bakändan. Och hon är otroligt kontaktsökande och vill vara där jag är...så är hon inte annars så det är ett säkert tecken på att hon inte mår bra. Jag jagar upp mej själv och har svårt att tänka klart....det blir kaos och många frågor dyker upp i skallen..hur blir det nu osv och har hon fått ont pga att hon fått vara lös och busa lite med Ästher?? Eller skulle hon fått ont ändå? Ja det blir många frågor och jag rannsakar mej själv........

Jag ska avvakta och se under dagen hur hon blir..annars ringer jag Strömsholm igen och säger att jag sätter henne på Rimadyl för hon ska absolut INTE behöva ha ont. Det känns som att det ALDRIG ska få vara bra, har ju varit sååå underbart att kunna ha henne lös på promenaderna och få vara HUND, och det har ju inte varit våldsamt busande mellan henne och Bollnästrollet, utan bara lite, Bollnäsa springer ju mest för sej själv i den djupa snön och där vill ju inte Älsa vara.Och jag har varit jättenoga med att ha Älsa i koppel för uppvärmning innan jag släppt henne lös!  Jag måste få svära nu så blunda ni som inte vill se..JÄVLA SPONDYLOS