Igår kom Ylva och Pettson på besök hos oss i torpet och vi gick en promenad i solen, skönt med sol! Hundarna busade för fullt..och Ästher är väl den som mest hela tiden håller sej i djupsnön...fattar inte att hon har sån ork och energi i den djupa snön, hon skuttar som en känguru rätt ut i snön, vi gick efter ett skoterspår och eftersom Pettson är en "aning" lägre än mina voffs så insåg han att det var säkrast att hålla sej på spåret mesta tiden, när dom hittade pinnar som alla tre ville ha så kom mina på allra helst Älsa att om vi springer i djupsnön så kan Pettson inte ta pinnarna=) annars är ju han såååå mycket snabbare och hinner upp Älsa o Ästher på ett kick! När Pettson ville göra tokrace med Ästher så insåg Älsa att jag hinner ju inte med så då väntade hon in dom och prejade ut Pettson i snön så då var det racet avslutat=)

Idag ska jag iväg och rida islandshäst med Ylva och Kerstin =)) det ska bli så kul och dessutom skiner solen idag med, hoppas den fortsätter lysa, antar att jag kommer ha en rejäl träningsvärk i morrn då det var ett tag sen jag red!!

Hej det är jag som ÄR Ästher=)

Pettson har hamnat i djupsnön och kämpar sej därifrån

flygande Pettson

tjohoo här kommer vi

Kängurun i snö

delar på en pinne

alla vill ha samma pinne

tre på pinnen

snygga voffs

ser ni mej undrar Ästher

wihoo vad fort det går

Ästher leker struts

Pettson o Ästher

Ylva utprejad i snön=)

två rumpor=)

Pettson har snott pinnen

Är man liten får man stå på bakbenen för att se ut=)

ska vi busa?

nuu blev jag trött=)

Var till Veterinären med Sigge i måndags och han "pillade" upp ett "hål" på ögonlocket så jag kunde få i salva så såret skulle hållas uppe i 2-3 dagar det var därför ögonlocket "trillat" ner inifrån för det var så svullet och inget hål så ögonlocket hade liksom ingenstans att ta vägen...ja ni fattar vad jag menar va?=)....när han är där sitter han sååå snällt och vet får göra vad han vill med han=) hemma är det inte lika enkelt....ser ut som jag ska ha ihjäl han när jag håller på=) men igår så kände jag en knöl på höger sida av halsen, ingen slagsmålsknöl utan jag funderar på om det kan vara en lyfmknöl?? Den är som en ärta i storlek, han verkar inte ha ont av den men jag blir ju så klart orolig för min "lilla" misse! Får vänta några dagar få se vad som händer om den växer! Han är inte heller så piggelin och går bara ut en kort stund!

Själv ska jag eventuellt iväg och rida islandshäst på lördag=) hoppas jag orkar, är inte vidare pigg än efter förkylning och den j-la hostan håller i sej men lite bättre iallafall, men har ju ingen ork i kroppen=(

Sigge vilar sej i form=)

Suck....ska till veterinären med slagskämpen Sigge nu på morgonen! Han slogs i lördags och fick sej en omgång på samma öga som förra gången. Men nu är ögonlocket rejält svullet och det hänger ner inifrån!! Dessutom ser han ut som en hamster på kinden. Jag gettar snart inte ringa vet angående kattskrället... vi har ju klippkort där!

Sätter in lite kort från igår och jag måste säga att Ästhers uttryck och miner är ju betalbara=) synd att några av bilderna blev suddiga

Slagskämpen

Kocko min

snygg Ästher=)

kuperade öron?

kramkalas

snöpudring

brottning

Älsa har tagit tag i örat

Igår åkte vi upp till torpet för att jag skulle sätta upp gardinerna äntligen! Före det så hade jag cyklat och köpt gardinstänger=) ja det gick så bra så! Kenneth fick minsann skruva upp fästena, sen skulle gardinerna upp, till ena köksfönstret blev det långgardiner och till det andra så hade jag sytt kappa och kafégardin...bara det att jag saknade kappan när jag kom upp...bara kafégardinen som fanns....bara det att i morse så öppnade jag tydligen ögonen och kappan var visst med=) Ja det blev bra iallafall, nu fattas det bara grejer och tavlor och blommor och sånt sen så blir det nog bra=) hittade ett superfint bockbord på blocket.....hahaha...."liiite" för dyrt för mej....endast 37 tusen spänn!!!!! Som hittat för ett torpbord=) men snyggt var det, får väl kolla på loppisar och auktioner om jag hittar nåt, annars kanske man kan leta på nåt snyggt gammalt virke och nån får göra!

Vaknade superpigg i morse kl 6....(beror på att jag somnade strax efter 21) gick upp och drack kaffe och halv åtta drog jag med voffsen på lång skogspromenad Älsa fick jag tjata med för hon sov i min säng och hade då rakt ingen lust att gå på promenad så tidigt MEN det ville Ästher, var nån som gjort ett skoterspår så jag slapp då pulsa det tackar jag för, var drygt ändå och så hade jag kameran med teleobjektivet dinglandes runt halsen...pust...det är så tungt och jag är inte hundra pigg än så det flåsas rejält=)))

Sisten är en gris sa Ästher

VAD sa du sa Älsa

Vänta på mej Älsa

 fullfart

matte vänta på oss

får jag låna pinnen undrar Älsa

näpp det är min säger Ästher

aaaa Älsa jagas

hihihi nu skrämde jag dej allt

lille skutt

hoppelihopp

 sniff sniff

nåt som luktar gott

Dumbos syster kanske?

nä nu går vi hem=)

långgardinerna

kappan och ja det står grejer överallt=)

i rummet blev det spetslängder

 Idag är det 1 år sen min pärla Signe fick somna in, minns den hemska dagen som det vore igår!

Skriver av mej lite om det som hände!

Maj-07 Signe får ett oförklarligt ”anfall” jag fick se genom fönstret hur hon ramlar ihop på gräsmattan, hon kräks och när hon reser sej darrar hon och slinger med bak kroppen, jag blir livrädd och ringer Veterinären som tycker jag ska avvakta och skriva dagbok vad hon gör som ”kanske” kunde utlöst det hela. Händer inget mera förräns i slutet på Juni…Signe och Älsa fick varsin tuggrulle en sån där vit sak, dom smaskar i sej dom och sen går Signe för att bajsa…hör hon skriker..hon kommer som en raket till mej som att jag ska hjälpa henne, jag tror ju så klart att det sitter fast en bit i halsen eller i rumpan på henne, försöker titta både i halsen och därbak, hon piper o piper och är helt förtvivlad men det syns ingenting, jag blir så klart rädd…sambon kommer precis hem och han ringer veterinären och får rådet att ge sparris….ger henne sparris som hon älskar och sen är allt lugnt…..det går 1 vecka till…..Signe kommer ner tidigt på morgonen och ska raka spåret ut…hon brukade inte ha bråttom ut på morgonen, sätter sej och ska bajsa och skriker rätt ut….fy fan så ohjälplig jag kände mej……slänger mej på telen och ringer Strömsholm…min Vet öppnar inte förräns halv 8 och Falun upptäckte jag också inte öppnade förräns kl 8, så då ringde jag Strömsholm, jag förklarade vad som hänt och nämnde även den där tuggrullen för en vecka sen…men hon sa att sviter efter tuggrullen kan du nog glömma för dom blir ju mjuka och löses upp så det problemet kan det ju inte vara sa hon..nä tänker jag efter så visste jag väl det också men när man blir rädd så tänker man inte så logiskt alla gånger. Fick tid inom 2 timmar så det var bara att ringa hem Kenneth från jobbet och åka iväg.

På Strömsholm så gick dom igenom Signe grundligt och kände även efter i rumpan på henne och det kändes ”fullt” där så han ville ha henne röntgad…jag tänkte att ja hon kanske har förstoppning då….jo då röntgen visade förstoppning och SPONDYLOS…..ordet ringde i mina öron och jag försökte fråga så mycket som möjligt om det, …men det måste åkt in i det ena örat och ut ur det andra för när vi åkte hem så mindes jag ingenting, jag kom ihåg att jag hört det förut och visste en till Landseer som hade det…Signe fick i alla fall toilax och paraffinolja mot förstoppningen  och Rimadyl mot smärtan och så skulle hon vila. Eftersom att jag ville veta mer om spondylos så ringde jag och fick en telefontid med samma Veterinär…fick ingen tid förrns torsdagen veckan efter.

Torsdagen kom och Signe får hysteriskt ont igen…jag ringer Strömsholm och vi får komma….under tiden så ringer en Veterinär från Strömsholm som jag hade inbokat, ringer på min mobil som jag har liggandes ute på altan så jag missar det, jaja vi skulle ju ner så det gjorde det samma men det kändes så typiskt. Kommer ner till Strömsholm och får träffa en annan Veterinär, hon klämmer igenom Signe men vill ha henne grundligt röntgad så vi får vackert vänta 2 veckor på en tid, fortsätta med Rimadyl skulle vi också. Under dom här 2 veckorna har hon inte nåt ontanfall.

Måndagen 23 juli åker vi ner med Signe och lämnar henne där….fy farao vad jobbigt det var då, Signe var ju ”mattes” hund och vägrade att gå med nån annan…var jag med så gick hon inte med husse heller! Fick bara raskt lämna över henne och sen gå ifrån henne…tårarna sprutade på mej när jag gick ut därifrån

Tisdagen 24 juli ringer en Veterinär upp och förklarar vad dom gjort…blev ingen kontrast röntgen som planerat för det syntes på Datortomografin hur det såg ut, dom hade även röntgat knäna på henne men dom såg bra ut, ryggen såg ju inte bra ut…generell utbredd Spondylos och kronisk deformerande Artros i kotpelarens leder. Fick träffa Stefan Rosén från rehab avdelningen och vi kom överrens om att Signe skulle börja träna hos han för att se om det kunde underlätta för henne med lite simning och massage. Fick tid i början av Augusti, Signe hade ont 2 ggr på dom 2 veckorna vi väntade.

Vi började att åka 1 gång i veckan till Rehab och simma med Signe, simmade henne även i sjön så länge vatten temperaturen tillät det…det ökades ut och det gick jättebra hon hade inte ont på 5 veckor så det kändes hoppfullt. Sen skar hon sej olyckligtvis på glas på ovansidan tassen när vi var till Edsbyn och hälsade på och fick sy….då gick det bara 2 dagar så fick hon såklart ontanfall, antagligen för sned belastningen pga att hon hoppade på 3 ben ett tag. Det var då hon började att  kräkas slem när hon fick ont…det gjorde väl så förbannat j-la ont i henne…..jag ville också spy för jag mådde så dåligt när jag inte kunde hjälpa henne.

Sen hade hon ont till och från under hösten. I oktober så fick vi med ett ryggbälte hem att ha på henne, det var en prototyp så Signe fick vara lite av testpilot och så köpte vi ett värme täcke Back on track som hon skulle ha på sej när hon var ute.

Slutet på december började ont anfallen komma oftare, hon hade ont minst en gång i veckan. Rimadyl hjälpte inte. Januari -08 fick hon ännu tätare mellan attackerna. På en vecka hade hon ont 9 ggr, alltså flera gånger / dag! Ringer och pratar med Stefan som jag inte pratat med på ett tag då vi simmat själva på helgerna i Strömsholm och han fattar ju att det är ohållbart så han bokar in oss på en tid igen hos ortopeden, fick tid 13 februari på kvällen. Åker dit och hon klämmer åter igen i genom  Signe, och vi får en tid för CT Myelografi röntgen där dom sticker mellan kotorna. Får en tid 28 feb.

Sen är det lugnt den veckan….söndagen den 17 februari är vi i torpet och grillar korv…Signe är som vanligt i koppel men är så otroligt pigg och glad och försöker få busa med Älsa vilket hon ju inte får…förstår henne….hon har ju varit i koppel sen juli -07…hur kul är det för en hund?! Hon käkar korv med oss och allt känns riktigt bra!

Måndagen 18 februari -08….Kenneth hinner precis åka till jobbet strax efter 6 på morgonen..då bryter helvetet loss….har aldrig sett nåt liknande ont anfall…hon skriker, piper, kräks, jag försöker massera ryggen på henne, hon faller ihop, hon slänger huvudet hit och dit och upp och ner, jag fångar upp hennes huvud innan det når klinkers golvet….nu rinner mina tårar för jag minns det som igår…ringer hem Kenneth….han kommer hem men har ett viktigt möte med facket, försäkringskassan, personal mm…..så han kan inte åka nånstans förrns på eftermiddagen….det är då jag förbannar mej själv då jag inte har nåt körkort. Signe har lugnat sej men mår inte bra….Då ringer min räddande ängel Ylva för att höra hur det är med Signe….jag förklarar hur det ligger till, och hon säger…jag ringer in Marie så får hon jobba idag, så följer jag med dej till Strömsholm, helt otroligt vilka vänner man har. Jag ringer stor gråtande till Strömsholm…dom hörde knappt vad jag sa men så underbara att prata med, hon säger att kom hit med Signe så ska vi klämma in henne på en CT på nåt vis! Vi åker ner och får återigen lämna Signe…jobbigt men samtidigt vet jag att det är det enda rätta, och nånstans så vill jag ju tro att det SKA gå att operera.Dom skulle röntga på tisdagen. Kommer hem och jag minns att jag sätter mej på golvet och storgråter med armarna runt Älsa som tittar konstigt på mej…jag tror hon förstod! Halv 6 på kvällen så ringer telefonen…jag känner igen Strömsholms numret och minns att jag tänkte varför ringer dom nu? Jag svarar och det är en veterinär som förklarar att Signe blivit röntgad nu på eftermiddagen och det ser inte bra ut…mitt hjärta stannade…hon förklarade hur illa det såg ut med nerver i princip huller om buller ihop tryckta pga spondylosen. Hon ber mej att fatta ett mycket viktigt beslut…..jag grinar så jag kan knappt höra vad hon säger men uppfattar att hon vill få ett besked ganska omgående hur jag vill göra och om vi inom familjen diskuterat ifall det inte skulle gå att operera, nej det hade vi ju inte gjort, hon säger att jag ska prata med Kenneth så ringer hon tillbaka om en liten stund…för hon vill inte väcka Signe ur narkosen för att vi sen ska komma på att vi ska ta bort henne……FAN….. vilket jävla beslut att ta!! På nåt vis så lyckas jag prata med henne en stund till och frågar vad hon tycker….då säger hon så här…ja visst kan ni ta hem Signe….och ha henne i princip ner drogad så hon inte känner smärtorna!! Ja men vad är det för liv då frågade jag mej,  INGET liv inser jag! När hon ringer tillbaka lite senare så har jag gått ut med Älsa ner mot sjön för jag kan inte prata med nån jag håller på att grina ihjäl mej, Kenneth får ta samtalet och förmedla vad vi kommit fram till…vårt livs jävligaste beslut. Kvällen den 18 februari får våran älskade Pärla Signe somna in endast 4 år och 9 månader gammal….om ni visste vilka samvetskval jag haft och har än idag  för att jag hade den rätten att ta det beslutet även om jag vet att det inte fanns några andra val!

Signe var ju våran första hund och mycket speciell, ja alla hundar är ju speciella men hon var verkligen det….var inte alls förtjust i alla människor, men dom hon tyckte om tyckte hon verkligen om=) andra hundar gillade hon inte heller, bara vissa som hon tyckte var okej, hon var lite av en ordningspolis och fick även smeknamnet SÄPO då hon inte gillade när andra hundar busade och inte uppförde sej då var hon dit och talade om för dom att så där gör man inte. I efterhand har jag ju förstått att hon haft ont länge men inte visat det, säkerligen mycket av hennes sätt berodde nog på smärta men jag fattade inte det. Veterinärerna sa också att hon haft spondylosen länge…kanske hela sitt liv!

Ja nu blev det långt skrivet men jag var tvungen att få skriva av mej fast tårarna har gjort så jag knappt  sett vad jag skrivit, så är det en massa stavfel så bjuder jag på dom.

Signe aug-04

jag o Signe-04

mys med Sigge i sängen

sista bilden på "mattes" pärla

Trodde vi skulle få sol idag också...den lyste så fint i morse men sen försvann den=( vi åkte till skogen med hundarna och det var jobbigt att gå..är ju så j-la snorig och det känns i bröstet och har fått hosta! Hundarna var helt galna...ja mest Ästher då, verkar som att hon aldrig blir trött, Älsa springer ett tag sen går hon med oss men inte Ästher.... hopp hit o dit och tok springer uppför o nedför rätt ut i djupsnön, blir trött bara av att se på henne, har liksom inte tid att stanna upp! Har gett henne en omgång pälsvård idag...käre nån vilken päls hon har...valp päls blandat med vuxenpäls i en enda röra...har en jättebra sak som heter Coat king (tror jag) har köpt den av Ylva på Dala Djurvård och den tar med sej valp fjunet jättebra....jag tycker Ästher har fått sånt litet huvud=) men har insett att pälsen har växt om henne därför ser huvudet litet ut=) men hon är jobbig att borsta för hon har helst borsten i munnen. Tog bilder idag med och det känns mest som repris bilder för det är mest Ästhers hängande tunga och flaxöron på varenda bild=)

 Håll er undan

 Gött med snö

 Älsa försöker springa ifrån bollnäs

 Vääääänta Pälsa

 Alltid måste jag vänta på er

hej o hå

hopp över snödriva

puuust måste hämta andan

fullfart igen

Älsa rör på sej

knubbig Ästher=)

kom igen nu Älsa så busar vi

får väl springa själv då

kommer ni nu då?

Ja här är det snorigt värre=( äsch man ska inte klaga det finns alltid nån som har det värre än en ynka förkylning...den går ju över=)

Idag hade jag ingen lust att göra nåt speciellt med vovvorna så vi åkte till vårt torp och så fick dom busa bäst dom ville på åkern...och det ville dom ju=) men vad snö det var där, jag hade mina höga skoter stövlar på mej men det hjälpte inte skaften försvann i snön! Igår när jag gick själv med Ästher så var ALLT jätte läskigt...ett par stenstolpar var så himla farliga att hon var tvungen att tala om för matte....grrr.....fnys.....host.....men den dumma matten gick bara rakt på så hon insåg att dom inte skulle hoppa på henne=) snacka om spökålder....hur länge sitter den i egentligen??? Nu blir det bilder...massa bilder från idag...superfint foto väder!

Ja jag har INTE haft nån lust att sitta vid datorn och uppdatera denna vecka! I allafall så var jag och tittade på Svenska hundklubbens utställning i Borlänge i söndags och det var minsann roligt! Fick åka med mina snälla grannar som har La-Sirenitas kennel med uppfödning av Perro de Aqua Espaniol...spansk vatten hund alltså=) Smedjebacken kallas ju för ett Perro näste...finns hur många som helst här nu, jag har ingen koll på antalet men nog är det väl ett 20 tal nu=) Sen fick jag äntligen träffa min kusin Lena, Rivervalleys kennel henne har jag inte träffat på evigheter och Anette med Jack Russel hundarna Peach, Assar,Ebba & sist och minst Killian=) och Britta med hennes Jack Russel, kul att få ett ansikte i verkligheten med dom man "pratar" med på nätet! Jättekul att Killian blev BIS 3 i valpklass fin premiär i ringen=) Assar & Peach fick 1 Cert var=) För La-Sirenitas gick det också jättebra...alla valparna fick bra kritik och dom flesta  fick HP, Flamenco blev bästa unghund och Wilma bästa unghundstik, tyvärr så slogs dom ut i finalen. Wilda däremot blev Champion=)

Våran "gamla" granne Maria ställde ut sin Staffe tik..kommer inte ihåg namnet på henne men hon blev BIS 3 i unghundsklass! Jättegrattis till er alla. Var BARA 2 st Leonberger anmälda...blev jätteförvånad!! Det var Monthy och hans husse och Monica med sin super snygga tik....en tik helt i min smak, stor OCH lugn och sååå fin=) innan vi åkte så blev hon BIG 1....vi åkte strax innan 18 och då hade inte finalen varit....det drog ut rejält på tiden...men fick höra av Monica att hon blev BIS 1...super roligt STORT GRATTIS till en trevlig Monica och hennes trevliga och ursnygga tik  , nu lägger jag ut bilder och vill ni inte mot förmodan vara med så säg till så tar jag bort dom=) förresten så var det ingen Landseer anmäld??????

Killian så söt=)

matte du sa ju STÅ=)

Anette och Killian beundrar rosetten

Snygga Assar

Lurv Ebba min favorit=)

Lena & Peach

Peach

Anette & Ebba

BIS 1 Uppfödargrupp

Maria med sin staffetik BIS 3 unghund

Monica med sin leonbergertik BIG 1 & BIS 1=)