Igår hade jag inte tänkt jobba för jag är så förkyld, men våran revisor skulle komma och jag tänkte ett par timmar står jag nog ut! Och jag tänkte att eftersom Älsan känns frisk så kan dom vara själva en stund, har inte lämnat dom själva på länge sen Älsan blev sjuk mer än att jag cyklat in till affären! Så jag gav dom frukost strax före 7, eftersom BollnäsTrollet anser att hon svälter ihjäl om hon inte får mat tidigt.Sen vilade dom en timme. Sen gick jag med dom på en kortare promenad på 20 min, Ästher som vanligt först och lika pigg som vanligt och Älsan en replängd bakom. Kommer hem och åker till jobbet kl 9, är hemma vid 11. Låser upp dörren och väntar mej ett "anfall" av Bollnäsan, hon brukar bokstavligt ta ner mej när jag kommer hem, hysteriskt överlycklig att jag ääääntligen kommit hem. Så inte igår, låser upp dörren och hinner se att hon slinker in på toan, tänker men jagar hon Sigge!!! Älsa står i hallen , jag river upp dörren till toan, och ser en mycket förvirrad Ästher!! Ser jätterädd ut och ser mej knappt! Jag släpper ut henne och jag funderar på om nån vart hit  eller om hon blitt skrämd av nåt. Men hon springer förvirrad omkring ute så jag ropar in henne och då viftar hon till snabbt på svansen som att jaha är det du!! Sätter mej inne och försöker att inte gripas av panik, får henne till mej och försöker få henne att hoppa upp i soffan, men det fixar hon inte utan blir hängandes i mitt knä med ett framben, jag väntar en stund men hon snor bara runt här inne så jag ringer veterinären. Vi får komma på en gång. Han ger henne ett kramplösande epilepsimedel, hon får mycket men stressar så vi får åker hem, och jag sätter mej med henne på golvet i rummet och efter en stund så lugnar hon sej och sover en stund. Veterinären ringer efter en stund och vill att jag hör av mej efter en timme för att se hur det går. Ästher vaknar och verkar vara lika virrig och nu dessutom vinglig pga det lugnande, jag ringer vet och vi tycker båda att det är lika bra att vi styr kosan mot Strömsholm, han skriver remiss och pratar med dom sen åker vi. Älsan får följa men hon får ligga i baksätet för nu vågar jag inte ha dom ihop, för när vi åkte till våran vet så snodde Ästher runt runt och tillslut satt hon på Älsa. Ästher klagar/piper i 3,5 mil innan hon kan lugna sej i bilen, sen blir hon lugn och jag inser varför, hon plockar så klart ur kanylen ur benet, det fixade hon så snyggt så.

Väl framme så fick vi komma in på en gång.BollnäsTrollet gicks igenom, och veterinären kan så klart inte säga vad det kan vara men nämner partiellt epilepsianfall, om jag minns rätt så är det ett lindrigare anfall, men eftersom inte medicinen tagit så är det nog inte det. I samråd med oss så beslutades det att hon får stanna för observation. Så idag kommer jag sitta som på nålar innan dom ringer!! Det känns som att allt är emot mej nu, har nyss börjat våga vara glad över att Älsan är så pigg och så blir det här. Jag har ju alltid skrutit om hur pigg och glad toktrollet är. Och gissa om jag förebrår mej själv för igår, jag skulle INTE ha jobbat och ändå gör jag det, och VARFÖR tog jag inte med dom?? Då kanske jag sett vad som kunnat utlösa detta. Det sägs att det som inte dödar en stärker en....men nu är då jag färdig stärkt .....  

vill ha hem henne NU och frisk ska hon vara !!!!!!!!!