Idag är det 2 år sen vår älskade Signe fick somna in. Och jag kommer ihåg den dagen precis som att det var igår. Jag kommer aldrig att glömma den hemska dagen och det chockartade telefon samtalet på kvällen, det var som att jag befann mej i en skräckfilm som inte hade nåt slut! Det går inte en dag utan att jag tänker på Signe, både i glädje o sorg, hon finns med mej i mitt hjärta för evigt. Ibland funderar jag på om man är riktigt klok som skaffar djur när det gör sååå fasligt ont när man mister dom, man har ju dom alldeles för kort tid, liksom bara till låns. Och sen när dom blir sjuka och måste lämna oss i förtid. Men dom ger ju sååå mycket glädje i våra liv så det är väl därför man har dom. Och vi ska inte glömma att det är vi som skaffar dom, dom väljer inte att få komma till just oss så vi ska vara snälla mot våra vänner som ger oss så mycket!
Nu skriver jag inget mer för jag ser inget då tårarna sprutar.
Signe..mattes pärla
Signe i bustagen
Signe o Älsa kollar läget
stinan
18 februari 2010 06:27
Vi har oxå förlorat en älskad Landseer för lite mer än 1 år sedan. Dom är underbara hundar. Leo är älskad och saknad.
http://stinan.bloggplatsen.se
Lena Backman
18 februari 2010 06:55
Ja....jag kan ju bara hålla med. Det är precis som du skriver. Man vet att man kommer att överleva sina djurvänner, men glädjen och lyckan de skänker övervinner ändå allt det trista!
Maria
18 februari 2010 07:04
Tänker på dig. Jag har samma problem den 6 augusti varje år. Då vi fick ta bort Alfons våran förra Leonberger. Han vart 2 år och 5 dagar. Ja grät ock skrek, så tillslut undrade våra barn om jag skulle överleva detta. Då bestämde jag mig för att aldrig skaffa någon fler hund. Det tog ungefär 2 månader, då vi såg att Unique Dogs skulle ha valpar. Då bestämde vi oss för att vi skall nog ha en iallafall. Och nu har vi ju 2. Ha en bra dag trots tårar, kram
http://mrbamse.bloggagratis.se
Carina & Karisma
18 februari 2010 07:26
Jag tänker på dig/er extra mycket idag! Det är obegripligt och ofattbart ...men de ger ju så otroligt mycket, precis som du skriver och det är väl just det som gör att det gör så ont när de lämnar oss...
Varma bamsekramar till dig/er och varsin nospuss till tjejerna från mig/Carina
Therese & Atlas
18 februari 2010 08:04
Du har helt rätt, inget djur ber om att få komma till oss och det är vår förbannade skyldighet att se till att de har det bra.
Förstår att det varit en jobbig dag för dig med hemska minnen, man glömmer aldrig nåt sånt. Det är tur att dom ger oss så otroligt mycket glädje och kärlek att man på nytt vill skaffa djur, för det väger ju verkligen upp även om det är ett rent helvete att mista en oerhört kär vän.
Tröstkramar!
http://www.atlas.blogg.se
Ylva
18 februari 2010 08:06
Jag säger bara, LILLA SKRUTTAN hon hade en blick som sa allt. Kram
http://daldjurvard
syster
18 februari 2010 08:26
En kram till dig
Britta
18 februari 2010 09:07
Jaaa fy..man vill inte gärna tänka på det... men rätt som det är så är den dagen inne som man ska behöva ta hemska beslut :(
Många kramar från oss
http://www.englas.se
malte o snokas
18 februari 2010 11:59
hej, nu är vi hemma igen.
ja det är det jobbigaste som finns när ens pälsklingar inte mår bra, blir gamla o går o dör... det är så käpigt när man älskar dom så mkt som man ju gör!
massa tröstekramar till er för att gullrumpan (gullrumporna vid staketet tänkte vi på) inte finns längre.
Bertil och Linda
18 februari 2010 18:00
hej,
jag tror jag kan skriva under på allt du skrivit. bertil betyder allt för oss och kan inte tänka oss ett liv utan hund, hur klarar sig andra människor? ;)
vi har många sådana dagar på året då vi tänker på våra goingar som springer omkring i himlen och busar;)
ha en fortsatt trevlig kväll
kram
linda
http://bertilblogg.blogspot.com
stinan
18 februari 2010 19:37
Leo var min sambos vovve.
Musklerna och nerverna runt urinblåsan tappade kontakten med varandra och det fanns inte en läkare i hela världen som kunde få dem att hitta varann igen. :(
Förutom detta problem så var han en jätteglad och livsglad vovve. Han kunde alltså "bara" inte kissa längre... Så vi blev tvugna att låta honom somna in efter en längre tids kämpande.
http://stinan.bloggplatsen.se
Kristin
18 februari 2010 19:54
Ja usch och fy! Man undrar varför man skaffar flera. Men tror inte jag kan tänka mig ett liv utan hund heller!
Vad vacker hon var!!
http://www.freewebs.com/pipps
Bittan
18 februari 2010 21:13
Förstår din sorg och din smärta. Går igenom det själv just nu. Det gör så ont!
Lillan & Zelda
18 februari 2010 22:23
Sitter nu här och ska försöka skriva med tårarna rinnandes... ja, du vet vi, har ju gråtit ett antal gånger tillsammans. Jag lider med dig och finner inga bra ord.
Jag minns den dagen alltför väl då ni tvingades ta detta oerhört tragiska beslut...
Det enda du kan trösta dig med är att ni är underbara människor och hos er hade Signe ett fint liv. Ni gjorde allt för henne och det är få förunnat att få bo i en så fin familj.
KRAAAAAM!!
http://zelda.bloggagratis.se
Anette med Flock
19 februari 2010 08:58
Ja du Annica fy farao vad jobbigt det är...hon var så vacker Signe... lider med dig vet att man tänker extra mycket på sin vän som inte finns mer den dagen...vår dag kommer om några månader usch....Kram på dej
http://www.activeassar.se