Idag är det 2 år sen vår älskade Signe fick somna in. Och jag kommer ihåg den dagen precis som att det var igår. Jag kommer aldrig att glömma den hemska dagen och det chockartade telefon samtalet på kvällen, det var som att jag befann mej i en skräckfilm som inte hade nåt slut! Det går inte en dag utan att jag tänker på Signe, både i glädje o sorg, hon finns med mej i mitt hjärta för evigt. Ibland funderar jag på om man är riktigt klok som skaffar djur när det gör sååå fasligt ont när man mister dom, man har ju dom alldeles för kort tid, liksom bara till låns. Och sen när dom blir sjuka och måste lämna oss i förtid. Men dom ger ju sååå mycket glädje i våra liv så det är väl därför man har dom. Och vi ska inte glömma att det är vi som skaffar dom, dom väljer inte att få komma till just oss så vi ska vara snälla mot våra vänner som ger oss så mycket!

Nu skriver jag inget mer för jag ser inget då tårarna sprutar.

Signe..mattes pärla   

Signe i bustagen

Signe o Älsa kollar läget